STOCKHOLM MARATHON 2016




Alltså VILKEN HELG jag hade förra veckan!
På lördagen laddade jag upp med en redig hotellfrukost innan vi tog oss ut till Stockholmsstadion för att hämta ut nummerlapp och preppa lite inför starten. Till en början var det rätt lugnt med folk, men det dröjde inte särskilt länge förrän det var helt proppfullt på området och alla var så glada och peppade på att få springa. Kanonfint väder hade vi också så det var perfekt då jag varit lite nojig över att det skulle bli lika regnigt och kallt som klorna hade förra året.

Klockan 12 gick starten och för mig var det extra pirrigt eftersom jag aldrig sprungit så långt som 4,2 mil, men jag gick in med inställningen att så länge jag klarar ta mig runt hela loppet så är jag nöjd. Som den tävlingsmänniska jag är så hade jag ändå som mål i bakhuvudet att ta mig banan runt på under 4 timmar, men då jag hört att många råkar ut för kramper i fötter och ben sista milen så kändes det sjukt nervöst. 
Första biten var det alldeles knökat med folk, så det var mer som att försöka tränga sig fram mellan folk en lördagskväll på krogen än att springa, men efter att ha tagit mig ut på ena kanten där det var mindre folk så gick det bättre. 

Jag höll ett ganska högt tempo redan från början, så ett tag var jag orolig att jag skulle ta ut mig för mycket i början och inte ha tillräckligt med krafter kvar till slutet, men det kändes bra så jag fortsatte hålla tempot. Första milen gick svinfort och jag passerade ett antal vätskekontroller där jag hällde i mig både vatten och sportdryck i farten, vilket resulterade att hälften av innehållet hamnade i ansiktet och på linnet, men det var rätt skönt då solen gassade på rätt bra. 

Första energikontrollen kom dock inte förrän vid 17km och då var det bananer som serverades. Vid hälften av sträckan, 21km, delade dom ut saltgurkor och jag som inte är särkilt förtjust i saltgurka blev riktigt överraskad över hur sjukt gott det var just vid det tillfället! Vid 32 km fick vi bitar av energibars med smak av salta jordnötter och det var nog det absolut godaste av allt.

Dom brukar säga att det är vid sista milen som loppet börjar på riktigt och att det är då det är dags att plocka fram pannbenet. Skrattade lite för mig själv när jag passerade 32 km-strecket, för just då kände jag att krampen i högra låret var på g. Tack och lov bröt den aldrig ut ordentligt, men herre min gud vad benen var slut sista kilometrarna. Sjukt mäktig känsla när jag sprang in på stadion som var helt fullsatt av folk som skrek och tjoade, passerade mållinjen och äntligen kunde stanna för första gången sedan start. Lyckades tillslut hitta pappa bland folkmassorna och jag som som vanligt inte hade någon som helst koll på vilken tid jag tagit mig in på blev helt paff när han talade om att jag gått i mål på 03:29:47 och hamnat på 166:e plats. SÅ HIMLA GLAD & NÖJD! 

Efter att jag tagit en välbehövlig dusch och bytt om på hotellet så åkte vi in till stan och firade med skaldjurspasta och bio och det blev verkligen ett helt perfekt avslut på en helt perfekt helg!
Vardagligt | |
#1 - - mikis:

men herre guuuuud vad duktig du är! stannade du inte en enda gång??????????!!!?!?!?!??!?! oh my, är sjukt imponerad baby!

Upp